Transibiriska Moskva - Ulan Bataar
Nu sitter vi på tåget från Chengdu till Chongqing och tänkte därför passa på och uppdatera bloggen lite.
Det transibiriska tåget som skulle ta oss från Moskva till Ulan Bataar var ett mongoliskt tåg, vilket betyder att vår tågvärd var mongolisk och all text på mongoliska (finns även ett ryskt och ett kinesiskt tåg). Trötta men spända av förväntan hoppade vi sent på kvällen på tåget som nu skulle vara vårt "hem" i fem nätter. Vi delade kupé med Max, en ung kille från Schweiz, jättetrevlig! Så skönt att slippa dela med ryssar eller liknande kände vi, mycket på grund av språket, med Max kunde vi ju säga precis vad vi menade och han förstod oss utan problem. Resten av vår vagn kändes som en "holländsk turistvagn" haha. Under hela transibiriska har det fullkomligt vimlat av holländska människor. Ett trevligt par vi delade kupé med (också holländskt) sa något om att en holländsk resebyrå tydligen hade ett bra pris på transibiriska järnvägen hehe. Det mest roliga var att dem vi delade tågvagn med senare dök upp på precis samma camp som vi bodde på i Mongoliet! Vad är oddsen för det? Dem åkte även vidare med samma tåg (men inte samma vagn) från Ulaan Bataar till Peking. Kändes lite tryggt att ha de med ändå, man kunde lämna kupén utan att släpa med alla sina värdesaker (ja förutom pass och pengar som vi alltid har med oss såklart!) Ganska så fort kom vi in i "tåglunken". Vi vaknade på morgonen, åt frukost, läste, tittade ut genom fönstret, spelade lite spel, åt lite nudlar och ibland middag i restaurangvagnen.
Dagarnas största attraktion var varje stopp. Då fick man möjligheten att kliva av, andas (skitkall) luft och sträcka på benen. Tåget var relativt fräscht. Visst var det lite slitet men på något sätt så tillhör det ju äventyret. Toaletterna var ändå fräschare än vad vi trodde dem skulle vara, men precis som vi hört spolade man rakt ut på spåret haha. Så där fick man passa sig så man inte tappade mobilen eller något annat viktigt i toastolen.
Det var väldigt mysigt att åka tåget! Man såg sakta hur naturen ändrades, från skog i höstfärger till lite mer öppna slätter ju närmre Mongoliet vi kom. Ibland låg det snö på marken och en mongolisk kille i vår vagn skrämde upp oss att det skulle vara en meter snö när vi kom fram till Mongoliet men så var det förstås inte, om än att det kändes så! Herregud så kallt det var där! Men även fast det var mysigt att åka tåg för vana tågresenärer som oss så blev det lite segt sista dagen. Man ville bara komma fram och sova i en "ordentlig" säng, få äta ordentlig mat och gå på toa precis när man vill. På tåget låser dem nämligen toan innan och under man står på en station. Ibland kunde det ta flera timmar innan dem öppnades! Som vid gränsen mellan Ryssland och Mongoliet. Om vi var nervösa innan den ryska passkontrollen blev vi om möjligt ännu mer nervösa inför Mongoliet. Det var sent på kvällen och mörkt ute. Tågvärdarna började gå och dra ner rullgardinerna för fönstren (vi tror det beror på att ingen ska kunna kasta ut grejer som dem vill bli av med innan tullen kommer). Sakta genom mörkret tuffade tåget över gränsen och när vi kikade genom fönstren såg vi soldater som stod på perrongen. Massa personal började gå genom korridoren i tågvagnarna och skrika massa saker mellan varandra. Någon kom och tog våra pass, tulldeklaration skulle fyllas i och väskorna plockas fram för kontroll av tullen och passkontrollanter som såg argt på en. Och sen återstod en fruktansvärt lång väntan. Det blev olidligt varmt inne i kupérna, det kändes nästan som att de gjorde det med flit för att få oss lite nervösa. Känslan när kontrollerna var gjorda och tåget till slut började rulla vidare och vi fick öppna fönstren igen var magisk! Nu var vi äntligen inne i Mongoliet!
Kram!
